Hemma hos Katta

Tänk att det idag är sex månader sen vi åkte in för igångsättning. En fredag var det precis som idag!

 

Usch, var så nervös att jag höll på att gå i bitar den där fredagsmorgonen. Bröt ihop för minsta lilla, tyckte inte jag kände några sparkar och oroade mig för allt man kan tänka sig men det var bara att försöka få i sig lite frukost, packa det sista och göra Philip redo för en helt vanlig fredag på förskolan.

 

Var inställd på att det kunde bli långdraget, eller att vi i värsta fall kunde skickas hem över helgen, men jag sattes igång kl: 09.20 och kl: 13.09 låg en liten Carl på min mage.

 

Förvärkarna jag haft hade helt klart gjort sitt och jag minns att barnmorskan upprepade "det här kommer att gå snabbt" flera gånger. EDA hann jag inte få den här gången heller (det enda jag haft med som önskemål i båda mina förlossningsbrev!) men ut kom han och jag är så tacksam för att allt gick så bra, även den här gången.

 

Allt gick så snabbt och smidigt. Det känns ju nästan lite fel att välja ordvalet smidigt just i förlossningssammanhang men det kändes precis så. Hål på hinnorna, värkstimulerande dropp, en runda på pilatesbollen, underbar hjälp från lustgasen när värkarna var som värst och sen på några krystvärkar var han ute.